Vår ensemble - Helmi Signert
"Kulturskolan hade öppet hus och då var jag där och provade teater och efter det anmälde vi mig. Jag minns vår första föreställning. Det var bara våra föräldrar i publiken, men det var väldigt roligt. Det handlade om en magisk bok och jag var en av systrarna som hittade den."
Från början spelade det ingen roll vilken typ av roller hon fick, hon villa bara få stå på scen. Det blev väldigt mycket barnteater först, men när hon var 13 år hade intresset växt från att bara vilja stå på scen till att faktiskt vilja vara delaktig i valet av pjäser och roller.
"Jag ville dö! Det var så spännande att få utforska dom mörkare ämnena och jag älskade känsloträningen och att få skrika av ångest i separationsövningar. Det vi fick göra på teatern var så långt ifrån det jag gjorde i verkliga livet och det var otroligt förlösande. Jag vill verkligen få publiken att känna saker!"
Favoritrollen är Erato som Helmi spelade i "Vi är gudinnor! Vi är systrar!" Hon beskriver karaktären som helt gränslös, vilket var långt ifrån hur Helmi uppfattade sig själv. Under åren har hon utvecklats i vad hon är trygg i och vad hon vågar göra på scenen. Hon gillar att få tänja på sina gränser och tycker om att få spela motsatser till sig själv. Ofta dras hon till annorlunda karaktärer som hon måste försöka förstå sig på.
"Så är det nog i verkligheten också. Vår teaterensemble till exempel. Alla är unika och det tycker jag om. Jag får lära mig så mycket av dom andra och jag tror att vi har en så bra sammanhållning därför vi låter varandra vara olika. Vi har ofta långa diskussioner, inte för att vi försöker övertala varandra att tycka samma som oss själva, utan för att vi vill alla lära av varandra."
Innan sommaren tog Helmi studenten och till hösten har hon bland annat sökt till en kurs i meänkieli. Ett av skälen till att hon blir kvar i Kalmar efter sommaren är att hon verkligen vill avsluta meänkieliprojektet, som blev framflyttat på grund av pandemin. Genom att ha fått jobbat med "Meän kieli oon teän kieli" känner hon att teatern har tagits på allvar och det har varit väldigt roligt att så många har intresserat sig för deras arbete.
"På kulturskolan var det ofta så att det var familj och vänner som kom som publik. När du spelar amatörteater och du gör det gratis, då tar inte alla det du gör på allvar. I och med det här språkprojektet så har vi fått bekräftelse av kulturrådet att det vi gör är värt att satsa på. Vi har till och med en konstnär som arbetar med oss. Vi har fått åka på studieresa till Norrbotten och vi har folk som vill boka vår föreställning. Att få vara med i det här projektet är något av det största jag har gjort!"